Med lite olika resmål

När Elin och jag tågluffade i somras hamnade vi en gång i en sovkupé tillsammans med två stycken fruktansvärt bittra tjejer. De blev arga för att vi vid 22-tiden knackade på till kupén vi skulle dela och som de låst trots att fyra av sex bäddar fortfarande var lediga. Med arga blickar välkomnades vi in i en kupé vars golvutrymme framför trappan som leder upp till bäddarna på andra och tredje plan var blockerat av en enorm väska. Tja, vi skulle ju uppenbarligen ta oss uppåt och behövde såldes använda den där blockerade trappan - det märker tjejerna och en av dem skyndar sig snabbt att säga sina första ord på engelska "don't climb on my bag". Nej, nej, självklart inte, jag står här tills mina ben har vuxit med de behövliga extra 30 centimeterna istället.

På något sätt lyckades vi ta oss upp till våra bäddar. Nu spelar tjejerna musik från sina mobiler istället. Och pratar ilsket på ett språk varken Elin eller jag förstår. Efter ett tag tystnar musiken och tjejerna bestämmer sig för att sova. Då kommer värmen. Det är augusti och ventilation har uppfattats som överskattat. Jag var hetare än någonsin och kunde inte sova förrän den tidiga morgonen kom med sin lugna luft.

Vänstern är ju sjukt miljömedveten, har jag hört. Så de satsar på tåg. På höghastighetståg och på allt man kan tänka sig. Och så ska man stänga ner alla kärnkraftverk, för de är ju inte bra. Och så ska alla åka tåg och ingen ska flyga. Och så ska alla leva lyckligt.

I vänsterberäkningarna kostar en biljett för en resa med höghastighetståg lika mycket som en tågbiljett gör idag. Nja? Om jag åker med dyrt fordon kan jag väl räkna med en dyrare kostnad, det är väl lite 1+1=2-logik? Vänstern satsar på överklassfordon, skulle jag kunna säga och känna mig stolt över en vänsterretorik kastad på vänstern, men det är jag alldeles för snäll för att göra.

Och de här höghastighetstågen, de ska fortfarande stanna i Värnamo, de ska fortfarande stanna i Hestra. Inte för att vara sådan, men hur mycket tid vinner man?

Och det här med kärnkraftverk, de är ju ondska i enlighet med vad allt heter. Så vi skrotar det som står för halva Sveriges elförbrukningen med en gång. Det finns ju lite vind. Man behöver ju faktiskt inte ha läslampan tänd hela tiden man läser. Man behöver ju faktiskt inte ha maskiner i bruk hela tiden man producerar. Man kan ju satsa på att bara halvt tillaga den där kycklingen i ugnen. Krisar det sig finns det ju alltid kolkraft från Polen, då är åtminstone våra samveten stillade.

Tjejer är ju per definition alltid snälla och söta. Vänstern är ju per definition snälla och omtänksamma. Eller? Kan det faktiskt vara så att vänstern mest blockerar vägar mot lösningar med stora och svårflyttade fyrkanter fyllda av trams ingen egentligen använder? Kan det vara så att det som låter så mycket egentligen inte säger så mycket? Att det som sägs mest handlar om att det var mycket bättre innan det andra kom på? Kan det vara så att den där heta natten mest bestod i en pinsam finansiering som drog ner på ventilation?

Och jo, det är nog trots allt så att vänstersidan mest tror på avveckling framför utveckling.

Jag tycker om att åka tåg, jag tycker än mer om att åka tåg när det går fort och smidigt. Men jag är lite skeptisk till att bra tåg kommer från politiska beslut som saknar försörjning för ekonomi såväl som energi.